Survive ana

Värde. Dagens samtalsämne.
Ja vad är värt någonting för dej?

 Vad är värt någonting för mej?
För mej betyder småsaker, detaljer mycket och just dom som förändrar vardagen.

  När jag och en vän borstade tänderna och samtidigt sjöng I'm yours tillsammans, eller när vi bakade chokladbollar när jag var liten och satt på en sten ute i en sjö, eller när jag och vänner tältade på gården och spanade killar i skolkatalogen och berättade läskiga historier.
Minnen. Händelser. Vänner. Familjen.
Det är fyra viktiga delar i allas liv.

  För någon dag sen sa mamma "I ditt tillstånd borde du verkligen inte börja skolan".

Det slog mej, en tankeställare, vad håller jag på med?
Tappar greppet, låter ana ta mej igen?
Gräva ner mej. I mitt eget fängelse.
Kontroll.
Sorg.
Panik!
Vikten gick neråt, jag är förblindad. Tror att jag mår bra pga. ytterligare ett mindre viktras.
Nej! Varför kommer då paniken, ångesten, ledsamheten, tomheten och rädslan krypande?
NU SKA jag ta tag i det här.
Inget mer fuskade med maten, ingen mer överdriven motion. Det är mitt liv och jag kan inte slösa mer tid. Jag kan inte tappa ytterligare ett år i skolan. Jag vill må bra, de finns så mycket jag vill se, upptäcka, äta och göra i livet.

Mattider och konstant ångest över mat begränsar mej så mycket.
Nu eller aldrig.
Jag måste kämpa.
Du måste kämpa för ditt liv, för ingen kan någonsin gör det åt dej.
Det är värt att kämpa för sin frihet.




Never say never

Godis.
Ja just det, jag har funderat mycket på det här mej godis, haha.
Enligt mina matematiska beräkningar så innebär det att om man äter te.x. 2-3 hg godis så borde man absolut inte gå upp mer än just 2-3 hg. Och man går inte ens upp det.

Tänk om man skulle ha kvar allt man stoppade i munnen i kroppen 4 ever. Nej du, de skulle inte funka. Vi skulle spricka då! Det jag försöker säga är att åtminstonde MINST hälften kommer ut. Det resulterar i att om vi skulle behålla 1 hg, då menar jag max ett hg, skulle vi gå upp 1 hg.
1 hg fördelat på en människokropp, hm.. ja, det blir inte mycket. Det syns inte ens.
Kan tillägga att 1 dl vatten väger 1 hg.
Så kära du, ät det du tycker om. Tänk logiskt, det gör ingenting, ingen skillnad.
Så klart ska man inte äta 1 kg choklad om dagen, det skulle ingen må bra av. Men man kan äta allting i rimliga mängder.

Man behöver energi för att tänka och vara glad. Choklad ger oss endorfiner, som gör en glad. Så.. (ska inte säga ordet unna, för jag hatar det, det låter som man gör nått förbjudet) ..ät det du vill, du är värd att göra det utan att ens tänka!



Thanks for making me, a fighter

Alla människor bär på saker, otrevliga och hemska händelser de har gått igenom eller går igenom i sitt liv. Det alla människor dock inte har gjort är att ha haft sin första livskris i tonåren.

  Vissa typiska drag för tjejer och killar med ätstörningar är att de är duktiga, snälla, omtänksamma, ja; fina människor. Jag skulle inte påstå att jag är jättebra själv, men inte en dålig människa i alla fall.

Dock har jag gått igenom mycket som har gjort mig till den jag är.
Jag litar inte på någon och är ständigt på min vakt, jag tror inte att människor tycker om mej för dej jag är; utan för vad jag presterar och jag tycker inte att jag duger.
Det är just det jag är uppväxt med, därför cirkulerar dessa tankar inom mig. Men jag jobbar verkligen på att försöka förstå att jag duger, för jag är den jag är och om någon misstycker kan de draa!

Varför drabbas ni fina människor av den värsta sjukdomen man kan ha?

Livet är bra orättvist, usch och fy.

Men en sak är säkert, det är aldrig, aldrig försent att förändra sig. Imorgon är det en ny dag, och du kan bli precis den du vill vara.

Du kan äta precis vad du vill, du måste tillåta dej att leva livet.

Om du skulle dö imorgon, skulle du inte ångra att du inte åt den där dajmstruten med dina vänner då?

Take care!

Because of you I am afraid

Jag önskar att jag hade mod, att jag hade styrka och att jag kunde bestämma själv och vara fri.
Jag tycker det är väldigt pinsamt egentligen, men jag tror det är bra för mej och förhoppningsvis för dej; min matönskelista. Nedan följer en önskelista över mat som jag skulle vilja äta, egentligen. Det är väldigt utelämnande tycker jag, men jag vill dela med mej till er, för att jag hoppas kunna hjälpa någon på något vis iallafall.


* Fiskpinnar, remouladsås och potatis
* Våfflor med blåbärssylt och grädde!
* Pizza från american take away, el taco
* Falafel i bröd MED dressing
* fiskburgare på donken
* pommes frites med sån där sås, också på donken:P
* vårullar med grönsaksris och currysås
* vegetarisk paj
* glass med topping (choklad såklart) , nogger, magnum mandel och dajmstrut
* lösviktsgodis (gissa:P) CHOKLAD; milkyway, snickers, marabou, kexchoklad och paradischoklad ask
* delicato chokladbollar
* en munk med choklad på
* rabarberpaj med marsansås
* ballerinakex (har drömt om dom i flera månader), bragokex med choklad på



Jag kan säga att jag redan lyckats äta det här i sommar:
* en dajmstrut
* mm, marabou
* en mannafrutti
* limpmacka med ost
* choklad
* naturgodis
* digestive kex

Jag tycker du också ska göra en önskelista och sedan pricka av det du lyckas äta, för då har du gjort nånting bra för dej själv, för din skull! För du är värd att äta och njuta av livet.
Vi kommer alla dö, lev här och nu. Njut och var glad! Det är inte lätt, men för varje gång du får ångest av det du äter så har du kämpat emot sjukdommen. Och för varenda gång bli ångesten lite svagare om du vågar ta dej igenom den utan att "kompensera". Kämpa nu och få ett liv som är värt att leva istället för att skjuta upp det och aldrig få må bra.


You are beautiful no matter what they say♥

Ibland, och ganska ofta känner jag mej ensam. Väldigt ensam.
Då finns bara ana där, jag och hon.
Det är vid dessa tillfällen jag håller på att falla tillbaka, glömma allt jag kämpat för och svälta mej själv igen "för att bli lycklig och nöjd". Bullshit.
Varje kilo jag gått upp har varit en plåga och i början var varje måltid fruktansvärd. Men ändå har jag kämpat, jag vet inte riktigt vad jag kämpat för, mest för att slippa se mamma ledsen för min skull tror jag.
När hon sa till mej; "om du fortsätter så här kommer du att dö", så tänkte jag "jag kommer ändå dö, i himlen får jag äta" en annan del av mej tänkte "jag vet, jag måste ta tag i mitt liv nu".
Jag har kämpat, gråtit och mått dåligt. Jag har känt att det är helt omöjligt, jag kommer aldrig bli hel och aldrig må bra. Men någonting inom mej, en svag liten känsla har fått mej att fortsätta, fortsätta för min skull, för att jag är värd att må bra. Det är du med!

Anorexin har inte gjort mej lycklig tro mej. Jag tror att vi med de här problemen är väldigt lika, så jag vill säga till dej, du är inte ensam, tyvärr. Jag önskar ingen skulle behöva gå igenom det här, men så är det.
Slösa inte bort ditt liv nå mer. Det är bara du som kan förändra ditt liv, du bestämmer från och med nu.

Jag önskar jag kunde säga till min familj och alla jag bryr mej om; Det kunde ha varit värre!
Men det är en stor lögn. Nej, det kan inte vara värre.
Anorexi är klassad som lika allvarlig som cancer; så som leukemi. Dödligheten är oerhört hög, även om den minskat när ätstörningsenheter och sådana resurser tillkom.
Skillnaden mellan cancer och anorexia är att när man har cancer vill man bli frisk. Ingen med cancer tänker väl, "jo men det här är tryggt det känns bra".
Men med ätstörningar så är tankesättet så dubbelt, som många av er säkert känner igen. Man vill bli fri(sk) och leva normalt, men samtidigt vill man bli smal. I tron att allt kommer bli bra, bara man går ner lite till, att alla kommer att tycka om en, att livet kommer förändras positivt och att man blir värd mer.
STOP, det är inte sant!
Jag har gått hela den vägen och inte en människa tyckte om mej mer, jag blev sjukt tråkig, hade ursäkter för att slippa följa med dom på olika aktiviteter ifall dom skulle äta där (som JAG egentligen ville).
Jag har många vänner som är lite mulliga, och jag älskar dom! Jag tänker inte ens på att de har lite hull, för dom är så underbara! Ingen tycker om en mer för att man går ner i vikt. Livet blir knappast enklare eller bättre. Då förutsätter jag att man är normalviktig/underviktig. För de som är överviktiga kan må bättre fysiskt och psykiskt av en lagom viktnedgång.
Lagom är alltid bäst.

Take care! Du är värd allt bra i livet!



Don't tell me it's not worth trying for,
You can't tell me it's not worth dying for

Ibland brukar jag tänka på vad syftet med mitt liv är. Jag tror att varje människa uppfyller någon funktion och att det är meningen att vi alla ska tillföra världen någonting gott.
Vad gör jag som är bra?

hm ja, jag skriver den här bloggen i hopp om att hjälpa människor med ätstörningar.

Jag försöker ge pengar till typ rädda barnen, röda korset och sådana organisationer ibland, inte mycket men om alla ger lite så blir det mycket i slutändan.

Jag gör vardagliga saker som att tänka på att inte spola massa vatten i onödan och att släcka lampor. (Mamma blir helt galen på mej för att det är kolsvart på kvällarna hemma haha)

När vi åker utomlands (vilket jag får ångest för, eftersom flygplanen släpper ut så mycket växthus gaser) tar jag med mej så mkt kläder, leksaker, pennor och block jag kan för att ge till fattiga barn.

Jag försöker åka kollektivt eller gå/cykla så mycket jag kan.

Va gör du för någonting för världen? Tänkvärt tycker jag.


Det jag också vill säga med detta inlägg är att; när man bär på ätstörningar, när hela ens värld kretsar kring mat så förlorar man oerhört mycket tid till sånt som skulle kunna vara mer värdefullt. Det kanske känns som att bli smal är prioritet ett, men om man tänker i större perspektiv, om hela världen skulle svälta sig. Vad skulle hända då? Utvecklingen skulle stå still och vi skulle förinta mänskligheten.
Den tiden skulle vi te.x. kunna använda till att åka till Afrika som volontär, eller hjälpa till på ett katthem. När man ger får man så mycket tillbaka.

När jag var utomlands förra året, då hade jag med mej kritor och block. När jag en dag gick för att handla i en kiosk gick jag förbi två pojkar som hade stått och krattat löv hela dagen med deras mamma. De såg ganska smutsiga och fattiga ut med tanke på deras klädsel. Så jag gick till hotellrummet och hämtade kritorna och blocken och gav det till de här pojkarna. Jag har nog aldrig känt sådan glädje som jag gjorde när jag såg deras ansiktsutryck. Pojkarnas leenden fick mig att le hela dagen. Sådan lycka för något som hade legat hemma och skräpat i en byrålåda.
Vid denna tidpunkt var jag ganska sjuk i anorexin, men för ett ögonblick glömde jag maten. Hela den dagen var så underbar.
Mitt budskap är alltså; ta vara på livet! Du lever nu, sorgligt nog kanske du inte gör det imorgon eller kanske inte om ett eller tio år. Man vet aldrig. Gör något bra av din tid.


What goes around, comes around

Spegel, spegel på väggen där säg vem som vackrast i landet är.
Ja, vad är en vacker människa? Hur skulle du definiera vacker? 

Mager?
Benknotor? 
En ledsen och tom blick? 
Behåring i ansiktet?
Självcentrerad?
Irreterad och sur?
Ett fruset, kallt intryck?
Tunnt hår utan liv och glans? 
Döende?

Hm, ja detta är värt att tänka på. För vad händer när man svälter, jo just det, generellt sett det ovanstående.
Jag anser att en människas utstrålning till stor del avgör om han eller hon är vacker.
Jag skulle hellre gå fram och prata med en glad och öppen person som var lite mullig, än en person som ger ett kallt och självupptaget intryck.
När man svälter tänker man automatiskt på mat, eftersom kroppen behöver näring, det är för vår egen överlevnad. Om man bara tänker på mat 24/7 hur ska man då kunna göra annat så att det känns meningsfullt och roligt?

Alla människor är vackra och unika. Den enda rätta lösningen på ens problem är att ta tag i dom, inte smita från problemet. Jag vet att det här känns jobbigt att höra, men från början valde du och jag att gå ner i vikt. Någon eller någonting gjorde att detta utlöstes, men vi valde det, vi valde det själva.
Den styrkan du besitter att trotsa naturen, för äta är faktiskt det mest naturliga man kan göra. Den styrkan du använde mot dej själv, när du bröt ner dig själv och din kropp, den kan du använda igen. Denna gång borde du använda den för att återfå ett bra liv, ett liv som är värt att leva. Du är så stark, annars skulle du aldrig ha fått en ätstörning. Gör nånting bra av det, se till att komma tillbaka, till den personen du är, du är inte "bara en anorektiker/bulimiker/ortorektiker/hetsätare/uns" Du är en värdefull person.
Det finns många i din omgivning som bryr sig om dej. Inte för att du är smal, lång, kort, blond, brunett eller mullig, nej för att du är du!
Du är en underbar person och du är vacker.
Du duger som du är! Gör nånting bra för världen, gör nånting meningsfullt.
Du förstår inte bara ditt liv när du dras med ätstörningen eller ditt destruktiva beteende, du förstör för din omgivning också. Du kanske har det jobbigt, men nej! Äs är inget alternativ längre, det finns en bättre värld. Det är bara du som kan kämpa för ditt liv. Skjut inte upp det, säg inte "imorgon ska jag ta tag i allting", gör det just i detta ögonblick. Just nu har du chansen. Jag tror på dej, du förtjänar att leva normalt.



It can only get better ♥

Här kommer lite inspiration från min sida så du också kan komma igång med din Jag är bra-bok.
Jag vill till att börja med förklara varför det här är viktigt. Jag vet, det kan kännas tokigt att tacka och be om hjälp med mera. Men detta uppfyller en funktion, en bättre självkänsla.
Genom att tacka för tre saker lär vi oss att uppskatta det bra i livet. Det kanske känns jättejobbigt och du kanske inte kommer på nånting, men försök! Belive me, jag tycker också det här är jobbigt, men det gör stor skillnad.

Självkänsla är färskvara, därför måste vi jobba på den hela tiden; precis som konditionen. Man kan inte förvänta sig att man kan springa te.x. 2 km lika snabbt som man gjorde för två veckor sen om man ligger på soffan och kikar på film varje dag istället.
Okej, men nu så; här kommer min Jag är bra- bok för idag! Enjoy


Bra:
+Grymt stolt över mig själv att jag klarade äta choklad (Jag är bra!, jag vill bli normal, för varje gång jag utmanar "det förbjudna" kommer jag närmare friheten)
+Jag umgicks med en vän som gör mig glad, det är små saker som gör livet värt att leva. Vi har roligt åt ingenting och det är det som är så underbart med henne.
+Jag börjar skriva Jag är bra-bok igen.

Tack:
*För att jag lever, jag har varit nära att ge upp livet många gånger, men jag lever och jag ska ta vara på tiden.
*För att det finns en kille i mitt liv, även om det är väldigt och då menar jag VÄLDIGT komplicerat, så finns han där och han gör mig glad.
*Tack för att jag har förutsättningar för att göra vad jag vill av mitt liv! Jag har ett hem, mat, skola, sjukvård, pengar och kläder med mera. Jag kan göra mitt liv till precis vad jag vill, men först och främst måste jag bestämma mig för att bli frisk.

Hjälp:
- S, att må bra! Hatar att se honom ledsen.
- Alla med ätstörningar att bli fria, att våga släppa ana och ta reda på deras verkliga problem, att våga ta hjälp och att kämpa för sina liv.
-hjälp mig att sluta med mitt "kompenserande beteende", jag ska inte ta ut min ilska, sorg och tomhet på min utsida när det gör fruktansvärt ont på inne i mig. Det hjälper bara för stunden.


Läggdax nu, natti natti!




Glöm inte bort att du är värdefull