Survive ana

Jag önskar jag kunde säga till min familj och alla jag bryr mej om; Det kunde ha varit värre!
Men det är en stor lögn. Nej, det kan inte vara värre.
Anorexi är klassad som lika allvarlig som cancer; så som leukemi. Dödligheten är oerhört hög, även om den minskat när ätstörningsenheter och sådana resurser tillkom.
Skillnaden mellan cancer och anorexia är att när man har cancer vill man bli frisk. Ingen med cancer tänker väl, "jo men det här är tryggt det känns bra".
Men med ätstörningar så är tankesättet så dubbelt, som många av er säkert känner igen. Man vill bli fri(sk) och leva normalt, men samtidigt vill man bli smal. I tron att allt kommer bli bra, bara man går ner lite till, att alla kommer att tycka om en, att livet kommer förändras positivt och att man blir värd mer.
STOP, det är inte sant!
Jag har gått hela den vägen och inte en människa tyckte om mej mer, jag blev sjukt tråkig, hade ursäkter för att slippa följa med dom på olika aktiviteter ifall dom skulle äta där (som JAG egentligen ville).
Jag har många vänner som är lite mulliga, och jag älskar dom! Jag tänker inte ens på att de har lite hull, för dom är så underbara! Ingen tycker om en mer för att man går ner i vikt. Livet blir knappast enklare eller bättre. Då förutsätter jag att man är normalviktig/underviktig. För de som är överviktiga kan må bättre fysiskt och psykiskt av en lagom viktnedgång.
Lagom är alltid bäst.

Take care! Du är värd allt bra i livet!



Don't tell me it's not worth trying for,
You can't tell me it's not worth dying for