Would you know my name, if I saw you in heaven?

Jag har blivit så pepp på att blogga, det är skönt att skriva lite :)

En sak som verkligen tynger ner mej är att jag varje dag, mer eller mindre hela tiden tänker på min morfar.. Han dog i början av året och jag har aldrig mist någon som står mej så nära. de gör så fruktansvärt ont, jag kan inte förstå att det har inträffat.
Jag vet, jag vet... alla kommer dö.
Men inte han, inte nu.

Det finns iaf en positiv sak med detta, jag försöker ta vara på livet mer. Man vet aldrig när det tar slut oc hdte skrämmer mej så!
Tänk om ja gskulle dö imorgon, fy fan vad jag skulle ångra att jag inte åt allt det där som jag känner för. Jag skulle ångra att jag satt med kemiboken just nu haha.
Nej, men dte jag försöker säga är att man måste försöka ta vara på sin tid och njuta, dte är väl det livet går ut på?
Det finns så klart saker man bör göra, till exempel kemiläxan.. Nu ska jag pluggish vidare.


Snart är det jul! :)
Ta hand om er! Kramar


Makes me that much stronger

Snart Halloween

Idag har jag tagit det hyfsat lungt, vilket jag verkligen behöver eftersom jag stressar så mycket. Eller.. ja, jag började dagen med att plåga mig igenom några hemska mattetal:/ Jag har aldrig känt mej så här dum, jobbigt. Men som min mami brukar säga "man kan inte var bäst på allt".
Hm.. snart är det ju halloween och dessutom helg, så jag funderar på vad jag ska köpa för godis :D choklad, men vad?
Nån som har nå bra förslag?

En klok sak som en kompis sa till mej förut, som också haft ätstörningar är "Man ska inte bara äta godis för att det är en högtid eller helg, utan när man känner för det, det är då man blir fri!"
Och de är så sant!
Va ska du köpa för godis?
Jag vet att du vill... och jag tror på dej, du vågar, jag vågar. Vi tillsammans är starka!



Hade bra och ta hand om dej! <3

Iår gäller det!

Stess, stress! Nu har jag fått psoriasis igen, (hudsjukdom som man kan få när man är stressad eller så) nicht gut.

Inatt drömde jag mardrömmar om kommande matteprovet, uscha, fy va jobbigt. Men den tiden kommer, närmare bestämt om en vecka, och dte blir inet bättre för att jag oroar mej. Och verkligen inte bättre för att jag gruvar mej och inte tar tag o matten, men jag behöver hjälp.
Duktiga jag som ska klara allt själv, nej så funkar det inet riktigt. Ingen kan va bäst på allt, jag påstår inet att jag är bäst på nått, men... Matte har alltid varit min grej:/

Igår och idag har jag letat julklappar, panikar lite smått över det också. men det är ändå ett bra tag kvar även om jag är en sån där dryg människa som brukar planera ett halvår före. Men inte nu, min hjärna är full av andra saker, jobb skola, träning och... ja jag erkänner killar också. Men de är så svårt det där.

Vte ni vad jag önskar mig mest i hela världen?
LYCKA!
Jag vill ha en riktig jul, men papparkakor, paradischoklad och farmors hembakade bröd. Jag vill njuta och må bra. Jag vill kunna äta tårta på min födelsedag, och jag önskar verkligen att jag inte bryter ihop. Jag sa förra och förrförra året.. det är så långgt tillbaka jag kan minnas, att jag SKA äta tårta och kakor den här födelsedagen, så har det slutat med fruktsallad och tårar. FUCK THAT!
Nej, nu räcker det! Man fyller bara år en gång om året, varför skulle jag inet fötjäna en normal födelsedag och en riktig jul? Varför inte?


Last christmas I gave you my heart, but the very next day you gave it away

Hemskt men sant

Duktiga, snälla underbara människor, varför VARFÖR drabbar ätstörningar generellt er? Det är så orättvist, och jag blir så ledsen när jag tänker på hur många som lider!
Jag har gått igenom mycket och jag vill inet att flera ska behöva göra det! Det är så fruktansvärt, det är inget liv!
Jag vill säga en sak, en mycket viktig sak som du bör tänka på:
Hur vill du ha ditt liv? Vill du verkligen räkna väga och mäta hela ditt liv, för om du inte tar tag i det nu kommer HELA ditt liv bli ett rent helvete! Nu eller aldrig! Det är så sjukt jobbigt, om om du går igenom den här helvetesperioden nu, så kommer ditt liv bli så myckte bättre sen.
Ni som inet får hjälp genom dagvård eller samtal eller liknande, SÖK HJÄLP!
Det går inte att klara det själv, du kanske inte tycker att du behöver hjälp eller du kanske tror att det finns som mår sämre, och självklart finns det alltid det. men DU förtjänar ett bar liv, oc hdte går tyvärr inte att ta sig ur äs helt själv.

Du är värd livet, nu och föralltid! Slösa inte en minut till!

En sak som min pappa berätta för mej idag, som skrämde mej var att... Människor som svälter sig... Det, åh det är så hemskt, men dte kommer synas på deras barn sen. Jag har plågat mej själv, och gör det fortfarande i ringa mängd, men jag försöker verkligen ven om min själ och min kropp skriker och gråter inutill paniken kommer och ångesten tränger igenom varenda kroppsdel.
Jag vet att jag har skador på mina celler, jag hade tur som förmodligen inte kommer drabbas av benskörhet pga detta och mina blödande tänder var förhopppningsvis bara pga tandköttsinflammation. men tänk all tid, min ungdom!
När dom andra festa, tränade jag.
När dom andra åt godis, kollade jag på.
När dom andra åkte och bada var jag ute på powerwalking.
När dom andra åt tårta och firade nån i skolan, kollade jag på med en klump i halsen. En gång åt jag en bit, jag skakade och var så rädd men jag överkom min rädsla för tillfället med de andras stöd, vilken resulterade i gråt och "kompensatiopn" vill inet skriva mina metoder här, för jag vill verkligen inte uppmuntra er till massa dumheter.

Det jag vill säga med detta är at det är så hemskt, så sjukt onödigt och ledsamt. Jag vill ju må bra, jag vill att du ska må bra!
Vi kan klara det här tillsammans!! det är inte försent, men det  är NU det gäller! <3


Taggig och hård men under ytan finns en annan skepnad.
Låt inte ana ta över dej, du är du, du är inte sjukdomen.


Under ytan är vi alla små


Motivation

Om jag ska va ärlig så känns det ganska omotiverande när ingen kommenterar..
Ibland känner jag att jag får någon idé, som jag anser bra och då vill jag skriva om det.. men om ingen läser lixom.
Iofs är det lite mitt fel, eftersom jag vill att den här bloggen ska vara relativt anonym, bara ni speciella har fått veta om det. Det finns så klart många speciella människor, men ni är speciella för mej och jag bryr mej om er.


Det var länge sen jag skrev Jagärbra-bok, så det får bli en sån idag:

Bra:
Jag har jobbat och det var relativt kul.
Jag har hälsat på min bror och farmor vilket var länge sen.
Jag drack näringsdrycken frivilligt, eller hur man ska säga.. Utan att nån såg på.

Tack:
Mar. H. för att du är snäll och förstående.
Tack Li. R. för att du är så snäll och rolig, jag försöker verkligen hjälpa dej och de hoppas jag du förstår.
Tack, Je A. för att du är du, jag älskar dej precis som du är gums, synd att vi är så långt ifrån varanda.

Hjälp:
Mej att ej sörja min morfar varje dag, jag orkar inte mer.
Att inte stressa ihjäl mej, andas iiiin andras utttttttt.
Hjälp mej att må bra och att våga äta allt som jag vill.


Mer jul, ge mig mer jul!

Förra julen var skit, julen före det var hemskt... Tvångstankar, panik och tårar.
Vilket slöseri!
I år SKA jag äta pepparkakor, massa chokladtomtar och möjligtvis lussebullar+ massa julmat! Det är jul... jag längtar.. jag vill så gärna.... Ha en riktigt jul.


What a wonderful world

Jag måste bara berätta en sak. I tisdags, var jag såå sjunkt trött när jag kom hem från skolan, men var ändå fast besluten att åka och träna!
Tvångtvång..
Mamma såg på mej att jag inte mådde bra, hon sa" om du tränar nu kan du få hjärt- "nått" inflammation, och aldrig mer kunna träna SANT.
Jag tänkte så.. Om jag skulle dö imorgon, va skulle jag göra nu då?
Jo, jag skulle gå ner i källaren hämta min chokladkaka digestive!!! :D och sätta mej och kolla på andra avenyn.

Bara själva tanken fick mig att gråta av panik, skaka och springa runt som en tok, helt sjuk... men så var det.
Sen kände jag, är det så här jag vill ha det? NEJ
va håller jag på med, alla äter godis, alla försöker ha det bra, vem vill inet må bra?

Så jag tog min choklad satt mej i soffan och kollade på tv i en timme, dock småttstressad av att jag varken träna eller plugga, som jag kände att jag borde.

Men jag klarade det och jag tror absolut det var välbehövligt och bra för mej, om jag ska orka skolan, jobbet, livet och allting.


Ville ge dej mer motivation, för du är också värd att må bra! <3<3

What a wonderful world

Skärpning!

Jag vill ha dadlar...ja är sugen på dadlar! Va fan spelar det för roll om jag äter lite mer?
Varför är det nått som håller mej tillbaka och förbjuder mej?
Åh de gör mej så ledsen.. NU ska jag gå och ta dadlar.. nej.. fan :/

Måste måste våga, det är enda sättet att komma vidare. jag vill inte drilla tillbaka mer, jag vill inte bli inlagd, inte få gå i skolan, inte få träna, inet få gå till bussen .. igen.. jag vill inte hamna på sjukhus med sond, dte är min värsta mardröm. nej nu eller aldrig! Anorexia är en FUL sjukdom! FUL! Jag ska aldrig mer förstöra min kropp min själv, mej.. Nu ska det bort!
Jag ska skärpa mej! Men det går så ont i mig..


Welcome to my life

Prestationer

Som några av er redan vet, och andra inte; så är jag en sjukt stressad människa! Men nej, idag ska jag ta mej tid till att blogga:)
Förseten på tal om stress, mami berättade att MS (en sjukdom) och stress+ sorg har ett samband, läkarna har konstaterat det, och det skrämmer mej!
men nej, nu ska jag inte tänka på det, de känns tillräckligt läskigt att mina tänder inte är helt bra, tandköttet blöder fortfarande lite. Värt att tänka på hörrni, va är det värt för att bli "smal och fin"?

Vem tycker inte att det är sjukt snyggt med tandlösa, behårade människor med sorgsna ögon och tunnt hår som dessutom har blåa naglar/händer/läppar whatever, utslagna njurar och beskörhet när dom är 25 och dessutom springer runt som galningar för att bränna lite av den energi som dom ätit som skulle kunna göra dom till hela människor utan tvång igen?

Låter inte så najs, men jag vet.. jag vet exakt hur svårt det är.


Idag har jag varit jätteledsen över att ett prov i skolan inte gick precis som jag tänkt mej, jag vet att man inte kan va bäst på allt, men jag hatar att känna mej sämst och inte förstår. Då kom alla tankar..
Jag vet inet riktigt om de är lämpligt att skriva det här. Men jobbigt var det.
Men någonting innom mej sätter stopp för det, talar om för mej att jag är värd nånting mer! Att det kommer ordna sig, att jag är värd mer än mina prestationer! Även om jag blivit inpräntad att "prestationer" är det som räknas det som betyder något, att ett papper som dt står MVG på berättar för mej att jag är lite bra, att jag lite betydelsefull.

Dagens visdomsord " Du är värd mer än dina prestationer"



Take care vi hörs snart, ge inte upp hoppet om mej, jag ska blogga mer och hoppas på att kunna hjälpa dej! För du är betydelsefull och ditt liv kan bli precis som du innerst inne önskar min vän! <3

Lagomt är bäst

Förut var jämförelse en del av min vardag, helt naturligt lixom!
Hon tar så mycket mat,
 hon tränar idag,
hon dricker ett glad mjölk,
jag har lite mer morötter än hon
blablabla.

Ska jag vara ärlig så anser jagdet väldigt svagt att jämföra sig, tjejer och killar som är osäkra och rädda gör det.
Nu kanske ni hatar mej, mej hey, det är svårt.. jag är lika, men jag vill inte vara så och ingen annan kan ändra på oss än vi själva.
Jag kan säga så här, livet vore så mycket enklare utan full kontroll, då menar jag negativ kontroll, alla människor behöver lika kontroll, annars skulle vi koma försent, äta några chokladkakor på natten och kanske sova bort halva dagen.

Våga släppa lite på kontrollen ät den där mackan du är sugen på, våga sitta inne och mysa under en filt. Stressa inte, ta allt i din takt och gör ditt bästa utam beslut- och prestationsångest.
Skulle det inte vara ett perfa liv?
Jo, det tror jag också!
Man behöver mål i livet vad är dina mål?
Va ska du göra för att uppfylla dom?
Ingen kommer göra det åt dej.

Det jag vill frambringa med detta inlägg är; SLUTA jämföra dej med andra, du är du och du duger! Om nån inte skulle tycka det kan dom draa!
Man behöver inte vara bäst på allt, ingen kan vara det och ingen kommer någonsin bli perfekt.
Närjag insåg detta faktum skrämde det mej, jag blev ledsen och rädd, jag kommer aldrig bli perfekt.
men va spelar det för roll? Ingen är ju det!
Och hur jobbigt är det inet att umgås med perfektionister?
Jag är livrädd för att prata med min svenska lärare till exempel, för att hon talar så "perfekt" svenska..
nej fy va onödigt!

Nog för idag, sov gott!
Kram


Glöm ej:
Lagom är bäst

Kanelbullens dag

Kanelbullar i skolan... Nästan alla åt, men jag känner inget stort behov av det. Alltså det finns annat jag hellre vil äta. Jag kan ju inte säga att jag inte tycker om bullar, det vore en lögn men det är inte så lätt..
Jag är trött på att ljuga, hitta på ursäkter. Men några i skolan vet iallafall, och dte är ganska skönt.

Plus:
Okej jag måste ju berätta lite framsteg också, jag äter som jag ska i skolan, jag tar mer ansvar för maten och det är inte min största fiende längre. Jag har inte..... bloggen är nog tyvärr inte redo för den hemligheten. Men det är en negativ sak, som jag inte gjort på längre, väldigt länge goood:)

Igår sa mamma att hon och pappa hade reserverat en resa till Thailand:/ Jag fick panik! Verkligen panik!
Jag kände hur ana kom, satt sina klor runt mitt hjärta och rev sönder mej innetill.
Lämnad ensam.
Dock skulle farmor komma hir på kvällarna. Men pappa sa; Kan du göra mat själv då eller?
Vilket jag tolka; "du klarar ingenting, dte är ditt fel att vi inte kan åka."
ALlt blev så tungt så svårt.. Jag var så rädd, så ensam.
Mamma sa att dom inte ska åka.. Det känns som mitt fel.
Hon fråga om jag ville följa med, KLART JAG VILL! Men jag vet att dte inte blir bra.. Jag orkar inte jobba ihjäl mej i skolan, nej det räcker som det är redan.
Varför är allt så svårt?

Och en sak till... Varför säger allt till mej, DU är stor nu!¨
Dom vet att jag är rädd för att bli vuxen.. Det känns som alla kommer lämna mej snart..
Jag vill inet till vuxenpsyk.
Jag måste fixa mitt liv nu, sen ska jag ju gå på högskolan och flytta hemifrån. Tiden går fort. Jag måste kämpa på, även om livet är piss ibland så är det för det mesta ganska bra och jag kan känna mej nöjd med saker.

Nej nu ska jag på fest, jag tänker ha kul och försöka vara mej själv.

Kram på er min vänner! Vi hörs snart igen <3<3


We all just  wanna be big rockstars 

Pepp talk

Allt är så stressigt just nu, därför hinner jag inte blogga allt för mycket. Jag jobbar, går i skolan, är med vänner och försöker hinna träna. Ja ni förstår, det är full fart.
Jag vill bara upplysa er om att mina tänder fortfarande blöder, kul fakta va?
Men det jag vill säga är att jag är rödd, så sjukt rädd!
Jag vet inet om det är pågrund av anorexin eller varför mina tänder är som dom är. Jag har ju tappat hår och sånt tidigare, men det här!
det jag vill säga är att, ta hand om er! det är inte värt strävan att bli smal, det finns så många konsekvenser, du förstör din kropp! Din vackra kropp! Se till att bli en hel männsika psykiskt.
Livet är ditt! Du bestämmer, gör nånting värdefullt. Välj rätt väg! det finns inget mellan "ett friskt liv" och en "ätstört liv", du måste välja!

Kramar på er!

The show most go on

RSS 2.0