Survive ana

Förut var jämförelse en del av min vardag, helt naturligt lixom!
Hon tar så mycket mat,
 hon tränar idag,
hon dricker ett glad mjölk,
jag har lite mer morötter än hon blablabla.

Ska jag vara ärlig så anser jagdet väldigt svagt att jämföra sig, tjejer och killar som är osäkra och rädda gör det.
Nu kanske ni hatar mej, mej hey, det är svårt.. jag är lika, men jag vill inte vara så och ingen annan kan ändra på oss än vi själva.
Jag kan säga så här, livet vore så mycket enklare utan full kontroll, då menar jag negativ kontroll, alla människor behöver lika kontroll, annars skulle vi koma försent, äta några chokladkakor på natten och kanske sova bort halva dagen.

Våga släppa lite på kontrollen ät den där mackan du är sugen på, våga sitta inne och mysa under en filt. Stressa inte, ta allt i din takt och gör ditt bästa utam beslut- och prestationsångest.
Skulle det inte vara ett perfa liv?
Jo, det tror jag också!
Man behöver mål i livet vad är dina mål?
Va ska du göra för att uppfylla dom?
Ingen kommer göra det åt dej.

Det jag vill frambringa med detta inlägg är; SLUTA jämföra dej med andra, du är du och du duger! Om nån inte skulle tycka det kan dom draa!
Man behöver inte vara bäst på allt, ingen kan vara det och ingen kommer någonsin bli perfekt.
Närjag insåg detta faktum skrämde det mej, jag blev ledsen och rädd, jag kommer aldrig bli perfekt.
men va spelar det för roll? Ingen är ju det!
Och hur jobbigt är det inet att umgås med perfektionister?
Jag är livrädd för att prata med min svenska lärare till exempel, för att hon talar så "perfekt" svenska..
nej fy va onödigt!

Nog för idag, sov gott!
Kram


Glöm ej:
Lagom är bäst