Survive ana

Jag vill tacka dej J S, min favvo frisör, nu hoppas jag att du är säker på att jag vet vem jag syftar på. Tack, för att du tar dej tid, tack för att du stöttar mej, tack för att du berättar att de är okej, okej att äta choklad, naturgodis och pizza, allt! det känns så mycket bättre när man får höra att vi är fler.
Vi är många som har det jobbigt, men inget för förbjudet, vi kan klara det, tillsammans!

Tack så mycket gumman för ditt stöd.



Jag ska inte falla tillbaka till helvetet igen, jag ska fortsätta kämpa, även om dte är tungt, det går. Mitt liv ska inte bli helt totalt förjävligt igen. Jag ska inte tillbaka till ätstörningsenheten, åka taxi varje dag, äta exakta tider och mängder, vila efter varje måltid och inet ens få gå på stan eller träna. det är inet livet jag vill ha.
Inte du heller.
Ingen av oss. Det är inet värt att svälta ihjäl sig, och för vems skull gör man det? Har du funderat på det nån gång? För dej är ingen jävel som tycker omdej mer för att du är så mager att du håller på och dör, din organ kollapsar och ditt hår låsnar, din mens försvinner och dina händer är blå.
Vackert?
nej inte en enda människa med normalt förhållande till mat tycker ABSOLUT inte det, fråga vem som helst.


Du duger precis som du är. Tack för att du läser min blogg, tack kära vänner.

Natti natti, läggdax nu.


When nothing else matters