Survive ana

År efter år har jag mätt och vägt mitt värde. Vågen och måttbandet har berättat för mej hur mycket jag är värd och hur mycket jag kan äta varje dag.
Nu räcker det!
Jag ska börja skolan och jag vill inte gå om mer än ett år, det är tillräckligt slöseri med mitt liv. Jag vill kunna äta det jag vill när jag vill, slippa ångest och vara nöjd med mej själv. Jag vill inte behöva fundera varje dag i skolan på om jag ska äta, hur mycket jag ska äta och allt det är, för det plågar mej.
När skolan börjar ska jag verkligen försöka, jag ska äta som dom andra.. men dom har inte näringsdrycker :/ åh, nej men det ska gå.
Hoppas du också fattar vilkem tid du slösar på.... ja på vadå? Du mår knappast bra av ätstörningen och vad, snälla berätta för mej vad du får ut av den.
Din trygghet?
Bullshit!
Din vän?
Knappast.
Kontroll?
Mår du verkligen bra av den kontrollen?
Jag gör inte det.

Nån gång i sitt liv måste man ändå ta tag i allt, alla jobbiga händelser och alla problem. För det är inte ätstörningen som är problemet, utan "lösningen" på problemet. Kämpa dej fri nu och lev ett bättre liv, eller stanna kvar i ätstörningen och bli en av tanterna som springer upp för backarna med tunga ryggsäckar varje morgon och därtill äter minimalt.
Nej, ínnerst inne vet du vad som är rätt och vad du vill; bli lycklig och fri! Fight for it!


Enought is enought