Onödiga rädslor

Det finns så mycket jag är rädd för, men det är bara en bråkdel av vad jag fruktade förut.

Jag var sjukt rädd för att bli vuxen.

Att klara mej själv.

Att gå till banken.

Att säga och göra fel.

Att känna mej sämre än andra.

Att deklarera och betala räkningar.

Att förlora.

Att få dåliga betyg.

Att komma försent.

Att bli tjock.

Att gå upp i vikt.

Att helt enkelt inte duga och vara omtyckt, eftersom jag såg mej själv som endast en prestation.

Ja, listan kan göras hur lång som helst!


  Det jag vill säga är att; jag är inte lika rädd för livet längre. Det finns så mycket onödiga saker man oroar sig för och är rädd för. Jag vill ta allt mer som det kommer mer.
Det finns fortfarande en rädsla för ovannämnda saker, men inte lika stark.

Jag vill leva ett behagligt liv, inte ett som är fyllt av stress och press, tvång och sorg. Ana bidrar till det, får min självkänsla att sjunka till botten. Anorexin kanske känns som en trygghet, men jag har insett att det är en falsk trygghet.

Ibland är jag förblindad och vill bara gå ner igen, försvinna, bli smal, men NEJ! Jag vet att jag inte blir värd mer och det är inte en sån trygghet och uppmärksamhet jag behöver, det skulle jag inte må bra av i längden. Inte du heller! För tillslut när du inte kan bekräfta dej själv att du är "sååå duktig" för att vågen bevisar för dej att du gått ner, eller du "lyckats äta mindre än igår" då finns du inte längre.

Det går inte att gå ner hur mycket som helst, för skelettet väger, benen väger, organen väger. När du kommer till den punkten (dvs om du inte redan är död), va ska du då göra?
När du inte lever för dom kickarna?

Det finns så mycket annat som kan bekräfta dej te.x. en sport.

Nej livet är så mycket mer än att försöka bli perfekt, tänk på hur mycket du missar. Det är inte värt det!

Jag har verkligen försökt skärpa mej nu, jag äter upp, jag ska sluta fuska med maten. Jag är trött på ätstörningsenheten jag vill bli fri. Även om jag gråter och skriker inombords ibland när jag ser maten och känner hur mätt jag redan är så vet jag att det inte finns någon annan utväg, varken för dej eller för mej.

Jag vill inte missa ett år till av skolan, det är nog det som mest ger mej styrka. Önskar jag slapp vara så rädd bara, önskar jag kommer klara av att äta i skolan, jag vill! Jag kan inte börja om från början och sabba allt. Nej, det ska gå! Du klarar det också!



Work It
Make It
Do It
Makes Us
Harder
Better
Faster
Stronger

Kommentarer
Postat av: Anonym

jättebra blogg :)

2008-08-02 @ 17:10:46
URL: http://jordgubbshake.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0