Survive ana

Jag fick en färdig portion.. en normal stor portion, i skolan idag. Tre potatisar och två fiskbitar, sås och broccoli.. men det kändes så jobbigt:/ Jag vet inte hur jag ska klara det här.
Men jag åt upp!
Vill inspirera er mina kära vänner, ni klarar det också!
Man kanske inte mår så bra efter, men det kommer bli värt det tillslut! Jag är säker på det!
När ångesten och rädslan smyger sig på måste man kämpa, det handlar ju faktiskt om våra liv.. nu och föralltid.
Jag är väl medveten om att skolan skulle gå bättre om jag släppte ätstörningen, men jag vet inte hur jag ska våga.
Jag kan inte ge mitt liv åt ätstörningen igen, jag har inte tid. Jag kan inet missa ett år i skolan, jag får lida i några år till. Sen blir det nog bra.
Idag fikade min nya klass, det var pinsamt och jobbigt att titta på.
En dag ska jag också sitta där och äta kakor, en dag ska jag få må bra... En dag kommer jag ångra all denna tid jag slängt bort på anorexin. En dag kommer mitt leende betyda lycka, inte vara falskt. En dag kommer jag bli fri.

  Det gör så ont i mig att en tjej, en tjej som en gång i tiden var glad och sprallig.
Vi hade så kul tillsammans.. Vi var bästa vänner. Nu tittar hon inte åt mitt håll, hon hälsar inte ens. Jag vet inte vad jag har gjort för fel. Det gör så ont i mig! Jag gråter inombords.


I can do it, I can do it, I can.. I gonna make it this time