Meningen med livet
Ibland brukar jag tänka på vad syftet med mitt liv är. Jag tror att varje människa uppfyller någon funktion och att det är meningen att vi alla ska tillföra världen någonting gott.
Vad gör jag som är bra?
hm ja, jag skriver den här bloggen i hopp om att hjälpa människor med ätstörningar.
Jag försöker ge pengar till typ rädda barnen, röda korset och sådana organisationer ibland, inte mycket men om alla ger lite så blir det mycket i slutändan.
Jag gör vardagliga saker som att tänka på att inte spola massa vatten i onödan och att släcka lampor. (Mamma blir helt galen på mej för att det är kolsvart på kvällarna hemma haha)
När vi åker utomlands (vilket jag får ångest för, eftersom flygplanen släpper ut så mycket växthus gaser) tar jag med mej så mkt kläder, leksaker, pennor och block jag kan för att ge till fattiga barn.
Jag försöker åka kollektivt eller gå/cykla så mycket jag kan.
Va gör du för någonting för världen? Tänkvärt tycker jag.
Det jag också vill säga med detta inlägg är att; när man bär på ätstörningar, när hela ens värld kretsar kring mat så förlorar man oerhört mycket tid till sånt som skulle kunna vara mer värdefullt. Det kanske känns som att bli smal är prioritet ett, men om man tänker i större perspektiv, om hela världen skulle svälta sig. Vad skulle hända då? Utvecklingen skulle stå still och vi skulle förinta mänskligheten.
Den tiden skulle vi te.x. kunna använda till att åka till Afrika som volontär, eller hjälpa till på ett katthem. När man ger får man så mycket tillbaka.
När jag var utomlands förra året, då hade jag med mej kritor och block. När jag en dag gick för att handla i en kiosk gick jag förbi två pojkar som hade stått och krattat löv hela dagen med deras mamma. De såg ganska smutsiga och fattiga ut med tanke på deras klädsel. Så jag gick till hotellrummet och hämtade kritorna och blocken och gav det till de här pojkarna. Jag har nog aldrig känt sådan glädje som jag gjorde när jag såg deras ansiktsutryck. Pojkarnas leenden fick mig att le hela dagen. Sådan lycka för något som hade legat hemma och skräpat i en byrålåda.
Vid denna tidpunkt var jag ganska sjuk i anorexin, men för ett ögonblick glömde jag maten. Hela den dagen var så underbar.
Mitt budskap är alltså; ta vara på livet! Du lever nu, sorgligt nog kanske du inte gör det imorgon eller kanske inte om ett eller tio år. Man vet aldrig. Gör något bra av din tid.
What goes around, comes around
