Livets stora fråga, älska glömma och förlåta

Varför säger han så till mej?
Varför beter han sig så mot mig?
Vad gör jag för fel?
Bryr han sig inte ens lite om mig?
Jag står för vad jag tycker och jag tänker inte hålla med, även om han skriker åt mig, kastar ut mig, säger att jag bara förstår och att han inte orkar med mig längre och kallar mig fula saker.

Jag kan inte förlåta honom hur många gånger som helst, det gör för ont, det kommer alltid vara så, alla hemska minnen sitter som ett bildspel i min hjärna. Men allt förflutet ska inet få förstöra min framtid, tillräckligt mycket har redan hänt och dte ska inet få förfölja mig mer.
Men hur ska jag lyckas glömma...?

Ana skär i mig. Det problemet är svårt att bli av med.

MEN jag tänker inet sluta äta för denna motgång, jag gråter och skriver på minsidan. Men jag tänker fan inte ge upp mitt liv igen, de räcker. För att han är dum ska jag inte utsätta mig själv och min kropp.

Jag vill må bra, jag tänker kämpa för det, för jag är värd det. DU är värd det, att må bra. Nu och föralltid.


Enought is enought

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0