Kanelbullens dag
Kanelbullar i skolan... Nästan alla åt, men jag känner inget stort behov av det. Alltså det finns annat jag hellre vil äta. Jag kan ju inte säga att jag inte tycker om bullar, det vore en lögn men det är inte så lätt..
Jag är trött på att ljuga, hitta på ursäkter. Men några i skolan vet iallafall, och dte är ganska skönt.
Plus:
Okej jag måste ju berätta lite framsteg också, jag äter som jag ska i skolan, jag tar mer ansvar för maten och det är inte min största fiende längre. Jag har inte..... bloggen är nog tyvärr inte redo för den hemligheten. Men det är en negativ sak, som jag inte gjort på längre, väldigt länge goood:)
Igår sa mamma att hon och pappa hade reserverat en resa till Thailand:/ Jag fick panik! Verkligen panik!
Jag kände hur ana kom, satt sina klor runt mitt hjärta och rev sönder mej innetill.
Lämnad ensam.
Dock skulle farmor komma hir på kvällarna. Men pappa sa; Kan du göra mat själv då eller?
Vilket jag tolka; "du klarar ingenting, dte är ditt fel att vi inte kan åka."
ALlt blev så tungt så svårt.. Jag var så rädd, så ensam.
Mamma sa att dom inte ska åka.. Det känns som mitt fel.
Hon fråga om jag ville följa med, KLART JAG VILL! Men jag vet att dte inte blir bra.. Jag orkar inte jobba ihjäl mej i skolan, nej det räcker som det är redan.
Varför är allt så svårt?
Och en sak till... Varför säger allt till mej, DU är stor nu!¨
Dom vet att jag är rädd för att bli vuxen.. Det känns som alla kommer lämna mej snart..
Jag vill inet till vuxenpsyk.
Jag måste fixa mitt liv nu, sen ska jag ju gå på högskolan och flytta hemifrån. Tiden går fort. Jag måste kämpa på, även om livet är piss ibland så är det för det mesta ganska bra och jag kan känna mej nöjd med saker.
Nej nu ska jag på fest, jag tänker ha kul och försöka vara mej själv.
Kram på er min vänner! Vi hörs snart igen <3<3
We all just wanna be big rockstars
Jag är trött på att ljuga, hitta på ursäkter. Men några i skolan vet iallafall, och dte är ganska skönt.
Plus:
Okej jag måste ju berätta lite framsteg också, jag äter som jag ska i skolan, jag tar mer ansvar för maten och det är inte min största fiende längre. Jag har inte..... bloggen är nog tyvärr inte redo för den hemligheten. Men det är en negativ sak, som jag inte gjort på längre, väldigt länge goood:)
Igår sa mamma att hon och pappa hade reserverat en resa till Thailand:/ Jag fick panik! Verkligen panik!
Jag kände hur ana kom, satt sina klor runt mitt hjärta och rev sönder mej innetill.
Lämnad ensam.
Dock skulle farmor komma hir på kvällarna. Men pappa sa; Kan du göra mat själv då eller?
Vilket jag tolka; "du klarar ingenting, dte är ditt fel att vi inte kan åka."
ALlt blev så tungt så svårt.. Jag var så rädd, så ensam.
Mamma sa att dom inte ska åka.. Det känns som mitt fel.
Hon fråga om jag ville följa med, KLART JAG VILL! Men jag vet att dte inte blir bra.. Jag orkar inte jobba ihjäl mej i skolan, nej det räcker som det är redan.
Varför är allt så svårt?
Och en sak till... Varför säger allt till mej, DU är stor nu!¨
Dom vet att jag är rädd för att bli vuxen.. Det känns som alla kommer lämna mej snart..
Jag vill inet till vuxenpsyk.
Jag måste fixa mitt liv nu, sen ska jag ju gå på högskolan och flytta hemifrån. Tiden går fort. Jag måste kämpa på, även om livet är piss ibland så är det för det mesta ganska bra och jag kan känna mej nöjd med saker.
Nej nu ska jag på fest, jag tänker ha kul och försöka vara mej själv.
Kram på er min vänner! Vi hörs snart igen <3<3
We all just wanna be big rockstars
Kommentarer
Trackback
