Det är inte lätt när det är svårt

Vill börja med att tacka för era kommentarer!

Har några funderingar.... Som några av er kanske vet så går jag inte på dagvård längre men är på ätstörningsenheten kontinuerligt, en gång i veckan och pratar med en dam. Jag funderar på... om hon är bra för mej.
Hon pressar mej, hela tiden. Jaghara sagt att skolan är viktig för mej, att jag vill lyckas, att jag vill bli nått och det är därför jag kämpar. Jag kämpar också för att folk förväntar sig det av mej.
Hon säger till mej att jag inte kan vara med mina vänner, att jag inte kan jobba och att jag inte kan göra annat än att plugga för att jag ska kunna få bra betyg, som jag vill. men mitt förnuft säger nått annat, jag tror inte dte är hälsosamt, jag har ångest och panik över skolan. Jag tror ärligt att dte skulle va bra för mej att ta dte lite lungt och umgås med dem jag vill och mår bra av.
ag vill ju må bra. Hon förstår mej inte,.
Kära vänner, jag vet inte vad jag ska göra...
Vad säger ni?

Ibland har jag blivit så arg på den där psykologen och sagt att jag inte vill träffa henne och inte får ut ett skit av samtalen, för så känner jag... Men hon tycker jag ska fortsätta.
Och om jag någonsin ska få må bra så behöver jag bearbeta mitt förslutna... suck.

Jobbigt, men förhoppningsvis välbehövligt.

ta hand om er!

Don't worry be happy

Kommentarer
Postat av: Jenny

EXAKT dom där sista orden har jag sagt till dom på T idag och många gånger förut. Att jag inte vill gå till psykologen och inte får ut ett skit av samtalen men att hon säger att jag ska fortsätta. Läskigt att det var preciis lika :S Vi sitter i samma sits. <3

2009-04-23 @ 22:30:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0