Survive ana

Vi har mycket gemensamt, du och jag.
Vi har varit med om/ är med om saker som medför massa jobbiga tankar. Vi är såklart inte helt lika. Alla människor "löser" sina problem på olika vis. Men om du valt ätstörningarnas väg så är vi lika.
Nu blir du säkert arg på mig och tänker "jag har minsann inte valt det här". Nej, jag tror inte att du helt och fullt väljer det helvete du lever i. Men jag vet att från början så valde du att hantera dina problem på det viset för att det var det som kändes rätt.

Jag vet hur jobbigt det är, tro mej, jag vet vad ångest är.
Idag ska jag göra något som kommer ge mej ångest, äta något som jag nyss grät över självaste tanken över det. Men jag ska inte låta ana styra mej.
Jag ska kämpa.
 Jag vet att jag inte vill leva hela livet så här.
Det kanske känns tryggt.... det kanske känns bra för stunden. Men tänk, vännen, vill du slösa ditt liv.
- Vill du att ätstörningen ska växa fast i dej, ta över dej. Som cancer! Den växer och växer tills...... man dör.

Anorexia och andra ätstörningar växer och växer, tillslut tror du att du är en anorektier, att du inte är en egen person.
MEN DET ÄR DU! Och DU kan döda den jävla sjukdommen som håller på att växa inne i dej, du kan bli fri. Det kommer du bli! Vägen är lång, men snälla du är värd mer!
Du klarar det här, det vet jag!
Låt inte ana bestämma.

Jag som jag ikväll, ät något som du är riktigt rädd för, något som känns onyttigt och jobbigt. Något som jag vet...... att DU egentigen vill. 


Kramar!



Tro, hopp och kärlek