Survive ana

Om jag ska va ärlig så känns det ganska omotiverande när ingen kommenterar..
Ibland känner jag att jag får någon idé, som jag anser bra och då vill jag skriva om det.. men om ingen läser lixom.
Iofs är det lite mitt fel, eftersom jag vill att den här bloggen ska vara relativt anonym, bara ni speciella har fått veta om det. Det finns så klart många speciella människor, men ni är speciella för mej och jag bryr mej om er.


Det var länge sen jag skrev Jagärbra-bok, så det får bli en sån idag:

Bra:
Jag har jobbat och det var relativt kul.
Jag har hälsat på min bror och farmor vilket var länge sen.
Jag drack näringsdrycken frivilligt, eller hur man ska säga.. Utan att nån såg på.

Tack:
Mar. H. för att du är snäll och förstående.
Tack Li. R. för att du är så snäll och rolig, jag försöker verkligen hjälpa dej och de hoppas jag du förstår.
Tack, Je A. för att du är du, jag älskar dej precis som du är gums, synd att vi är så långt ifrån varanda.

Hjälp:
Mej att ej sörja min morfar varje dag, jag orkar inte mer.
Att inte stressa ihjäl mej, andas iiiin andras utttttttt.
Hjälp mej att må bra och att våga äta allt som jag vill.