Sorry mates
Men det är så jag känner och tänker.
Jag ska skärpa mej, du med!
Livet är en gåva vi fått, vi måste ta vara på det och göra det bästa av våra förutsättningar.
Det kommer bli bra om man verkligen vill det!
Du och jag ska klara det här! Vi är värda att må bra!
Komihåg att lycka inte kan köpas för pengar. Även om man har toppbetyg och bli överläkare betyder det inte att man är lycklig. Nej lycka kommer innefrån. Först måste man må bra och sen ta tag i allt. Skolan står kvar (förhoppningsvis). Men jag vill inte missa ett år till, nej nu eller aldrig!
Go natt och sov så gott! Glöm inte bort att du ät värdefull!
Did I grow up recording to plans? Do you think I waisting my time, doing things I don't wanna do?
Fika, filmkväll, tårar
Jag vet inte om jag vågar avslöja min hemlighet, dom vet inte att jag har ätstörningar och ja vet inte hur folk kommer reagera.
Jag känner mej utanför.
Jag känner mej ledsen och utanför.
Varför jag?
Jag har tänkt mycket på varför jag lever och vad jag vill med mitt liv.
Jag vet inte varför jag lever eller om jag vill leva, jag fyller ingen mening.
Jag dör långsamt innefrån..
Lättnad
De på ätströningsenheten fick reda på att jag fifflat med vikten inför vägningarna (vill inte gå in på det mer och ge någon nån dum idé). Så nu slipper jag göra det nå mer, sjukt plågsamma månader, 8 I think.
Det va hemskt att behöva erkänna men annars hade jag inte fått fortsätta träna eftersom de trodde jag gtt ner 1.5 kg..
Det var en oväntad vägning :/
Men tack äs-enheten=) Så skönt !
Två:
Min bästa vän.
Timmar av skratt, flumm, utflykter, killsnack.. Ja allt man gör..
Allt vi gjorde.
Det gör så ont i mej, jag gråter.
Det skär genom min själ.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det var vi igen.
Jag har undrat länge, vad jag gjort för fel, varför?
Du tittar mej inte i ögonen, svarar inte när jag ringer, hälsar inte ens..
Idag ringde jag, och förvånadsvärt svarade du.. Jag sa allt jag kände, allt jag undrade.
"Vi är inte på samma nivå, jag umgås bättre med andra"
Det gör så ont, varje ord är så tungt..
Men nu vet jag. jag vet att jag inte gjort nå fel... Jag är fel :(
Åh, nej... en dag hoppas jag vi ska hitta tillbaka till varandra.
Allt är nog jobbigt ändå, jag klarar inte det här.
Men det är en enom lättnad att veta att jag inte gjort något fel iallafall.
Release me
Ibland händer det
Varför skulle jag inte kunna göra det?
De andra äter "normala portioner"..
Varför skulle jag inte kunna göra det?
Varför skulle nånting hända, hur skulle jag kunna förändras som person?
Det är farligt att vara underviktig, farligt både metalt och fysikskt.
Jag vill inte leva i min tvångsmässiga värld, jag vill må bra, vara glad och nöjd.
Ibland känner jag med "normal" = (har ett normalt förhållande till mat)... Sen helst plötsligt faller allt igen, jag skakar skriver och gråter. Men nu tror jag.. jag tror jag vet, jag tror jag har förstått;
Livet går inte ut på att försöka eftersträva perfektionism, det går ut på att bli lycklig!
Min kärlek till dadlar är obeskrivlig haha!
Tänk att jag kunnat leva utan sånna i större delen av mitt liv, sick.
Taste it!
It can only get better
Myror i benen
Jag har pluggat rätt mycket matte idag och suttit ute i solen och haft det skönt.
Detta betyder inte att man ska fuska eller skära ner på maten.
Jag har känt väldigt länge att "om jag ska få äta så måste jag träna".
Det är sjukt!
Man är värd att sitta still och ha det skönt, kanske krypa ner under en filt eller sitta ute i solen.
Livet finns så mycket mer att bjuda på än plågsamma ätstörningar, för ingen i hela världen mår ju egentligen bra av det.
Jag vill tillägga en väldigt tänkvärd sak; Vi människor är de enda varelser som slösar vår egergi, alltså vi går till gymmet och springer och lyfter och grejar.
Insekter och fåglar till exempel tar den kortaste vägen tillbaka till boet för att spara sin energi! De letar mat för att överleva.. De tänker inte alls som många av oss, för dem handlar det om att överleva.
Tänk om vi också vore så smarta, i-landsproblem& lyxproblem försvinn!
Kämpa för att få bort dina tvång, det är bara du själv som väljer hur du ska forma ditt liv. Jag vill inte leva med alla min tvång längre, det här är påfrestande och slöseri med mitt liv!
You are the one and only
Frihet= Ansvar
Ska man någonsin bli fri måste man ta ansvar.
JAG vet exakt hur svårt det är.
Även om det känns fruktansvärt måste man käka sina mackor eller källa i sig sin näringsdryck. Just då kanske det känns jobbigt, men det gör att man blir fri och glad i längden.
Vi måste tänka framåt, vi lever inte bara här och nu. Vi har en framtid och vi måste ta vara på den!
För att man ska få frihet måste man se till att man äter som man ska. Vilket innebär att om man går te.x. 5 km måste man kanske äta en extra macka. Går man ner i vikt finns risken för att man hamnas på ruta ett igen.
Vi klarar det här tjejer och killar!
Ain't nobody gonna stop me, nobody gonna keep me.
Marching down freedom's road.
Kenzas blogg
Hon äter chips mest hela tiden, hon kan komma på att hon är hungrig när hon håller på att koka pasta och äta typ bär med choklad på, hon dricker cola och helt enkelt lever livet.
Hon är väldigt smal, men ändå äter hon som hon vill.
Jag blir glad av att se att hon kan äta så, vilket de flesta normala människor kan!
Men jag tänker ibland att när jag ser nån smal tjej så "måste hon ha bantat i flera år, aldrig äter choklad eller pizza".
Det är fel.
Och det vore fel av mej att säga att "dom unnar sig" för NEJ, unna är något förbjudet som man möjligtvis "får" göra ibland! Dom är normala, äter det dom vill och mår bra med det!
Det kan vi också göra! Det är bara vi själva som hindrar oss!
Det är värt att kämpa för, komigen, det kommer bli bra, kämpa på!
I want candy
We can do it!
Men jag åt upp!
Vill inspirera er mina kära vänner, ni klarar det också!
Man kanske inte mår så bra efter, men det kommer bli värt det tillslut! Jag är säker på det!
När ångesten och rädslan smyger sig på måste man kämpa, det handlar ju faktiskt om våra liv.. nu och föralltid.
Jag är väl medveten om att skolan skulle gå bättre om jag släppte ätstörningen, men jag vet inte hur jag ska våga.
Jag kan inte ge mitt liv åt ätstörningen igen, jag har inte tid. Jag kan inet missa ett år i skolan, jag får lida i några år till. Sen blir det nog bra.
Idag fikade min nya klass, det var pinsamt och jobbigt att titta på.
En dag ska jag också sitta där och äta kakor, en dag ska jag få må bra... En dag kommer jag ångra all denna tid jag slängt bort på anorexin. En dag kommer mitt leende betyda lycka, inte vara falskt. En dag kommer jag bli fri.
Det gör så ont i mig att en tjej, en tjej som en gång i tiden var glad och sprallig.
Vi hade så kul tillsammans.. Vi var bästa vänner. Nu tittar hon inte åt mitt håll, hon hälsar inte ens. Jag vet inte vad jag har gjort för fel. Det gör så ont i mig! Jag gråter inombords.
I can do it, I can do it, I can.. I gonna make it this time
Plugget imorgon
Ätstörningsenheten har ordnat så att dom ska lägga upp mat till mej på resturangen,liten hjälp iallafall.
-Jag ska klara det!
Jag ska inte slösa mer tid på det här, jag vill må bra och kunna fokucera på skolan!
Jag är bra-bok:
Bra:
+ Försöker tänka positivt
+ Har varit på ätstörningsenheten längre idag än jag brukar
+ Försöker att inte bli påverkad negativt av vissa utan fokucera på mig själv.
Tack:
* L, för att du är snäll och hjälper mej.
* A, för att du är en så go kille, blir glad när jag pratar med dej.
* K, för att du bryr dej om mej, en av mina bästa vänner!
Hjälp:
- Mej att släppa kontrollen.
- Att bli nöjd!
-Att klara av skolan, minska stressen och pressen inom mej och klara av maten.
Klart slut :)
Hold on, be strong
Matmatmat
Det finns så mycket mat jag egentligen tycker om..
Det gick en kille förbi mig med en stor pizzakartong (genast börjar ana inom mej; "usch, fan va äcklig han är, vidrig, han kommer få fetma".
Men jag, den delen av mej som vill må bra.. Tänkte, åh vad det luktar gott!
Förut vågade jag inte gå in på mc donalds för jag tänkte att folk kommer tro att jag äter sånt (va fan för alla andra där da annars?).
Det är ingen fara, man kan äta ALLT i lagom mängd.
En annan maträtt som jag drömmer om är våfflor med blåbärssylt och grädde. Jag kommer inte ihåg sist jag åt det, många år sen..
Dock är jag inte riktigt där att jag kan äta det där utan att jag skulle må skit, men man måste utmana.
Va ska du utmana?
Du kanske inte tror att du vågar... Men jag vet att du gör det, och en del av dej vill verkligen! Låt inte dina negativa känslor styra! Du är stark och du klarar det!
Mat är inte en fiende, den håller dej vid liv, gör att du orkar tänka och göra roliga saker och orkar vara glad!
Btw, de blev en milkyway och en marabou chokladrulle idag till filmen=)
Don't worry, be happy ♥
Intressetest
Detsamma gäller dej, du har alla möjligheter i världen!
Jag gjorde ett intressetest på https://sso.arbetsformedlingen.se/go.aspx?c=108 igår, för att se inom vilka yrkeskategorier jag skulle passa bäst. Givetvis så visste jag väl det lite själv, men det var bra att få det svart på vitt.
Topp 5 enligt testet:
1. Friskvård ocjh kroppsvård
2. vårda behandla
3. Ge råd och stöd
4. Laga mat, arbeta med livsmedel
5. Köpa sälja
Man vet aldrig vilket bananskal man ska halka in på, världen har så mkt att erbjuda!
Mama always said life was like a box a chocolates, never know what you're gonna get.
- Forrest Gump
Chocolate
Beslutsångest är det minsta jag jämt har.
Funderar på... hihi
1. Chokladrulle marabou + milkyway
2. Kinderchoklad
3. Chokladkaka, marabou digestive
4. Chokladkaka marabou mjölkchoklad
Ville bara inspirera er lite :)
Våga! Det är så man kommer framåt i livet!
Oh no, skolan
Snart börjar den igen, på riktigt!
Jag har missat ett år eftersom jag varit på ätstörningsenheten, och nu ska jag börja i en ny klass. Det är egentligen inte det som känns värst utan paniken, stressen, pressen och... maten. Jag vill verkligen klara av det, jag vill kunna äta som dom andra utan att må allt för dåligt!
Jag hatar att jag är bäst på att stressa upp mej och panika och även att jämföra mej med allt och alla.
Det innebär att jag jämför mej med dom som är smalst ( det har blivit bättre på den fronten, men inte bra) jag jämför mej med dom som har bäst betyg.
Det är jobbigt!
Därför vill jag inte börja skolan. Jag kan verkligen inte se ett vg som nånting positivt :/
Mitt liv har alltid varit allt eller inget.
Jag vill ha mvg i allt (det är omännskligt!) men jag vill vara säker på att komma in på högskolan sen.
Det sjuka är att jag inte ens vet vad jag vill komma in på, men därför är det extra viktigt att jag har bra betyg.
Tänk om jag sliter ut mej i onödan.
En kille sa en gång till mej "ett bra jobb är ett jobb man trivs med".
Det är så jävla sant !
Men jag kan iallafall inte låta bli att tänka på, aa det ska låta bra, status, man ska tjäna mycket pengar.
Pengar är inte allt, jag vet. Kärlek är mer värt!
Jag har blivit ipräntad hela mitt liv att jag ska bli läkare.
Vet ni? Jag vill inte det! Jag vill tjäna bra och det är bra att hjälpa människor, verkligen super! Men jag klarar inte pressen att man verkligen måste ha MVG i alla ämen.
Dessutom jobbar läkare mycket övertid, och jag vill ha tid med mina framtida barn och familj.
En del av mej är mycket mån om att vara självständig, klara mej själv och vara ekonomiskt oberoende. Men jag ska inte offra hela mitt liv för dej, min fritid, jag ska inte slita ihjäl mej i skolan, (försöka iaf). Jag vill inte må dåligt över det också, nej, sakta i backarna, det här ska gå fint!
What if God was one of us?
Just a slob like one of us
Just a stranger on the bus
Trying to make his way home
Ätstörning vs fri(sk)
Minus:
Ofrihet
Tvång
Ångest
Självdestruktivt betende
Straff
Svimmfärdig och yr
Ständigt ledsen och nere
Osocial
Ensam
Okoncentrerad
Otrygg och rädd
Känna sig dålig och inte värd nånting
Hjärtinfarkt
blåa naglar
frysa
hår i ansikttet och kroppen
tappa håret
Våg- eller träningsöverdrift
Förstörda tänder (bulimi)
Kontroll
Plus:
En känsla av trygghet (falsk)
En skön känsla av tomhet
Duktig
Disiplinerad
Självständig
Svårt för att bli sjuk, typ förkyld
Minska inre smärta (hur länge då?)
Kontroll
Det här är några negativa och positiva saker jag anser med ätstörningar. Listan kan göras lång, men det negativa vinner med stor marginal. Prova själv att göra en lista.
Det är inte värt det, det är inte värt att plåga sig för att bli "smal"!! Nej ta tag i allt nu och bli fri! Du klarar det!
Förr eller senare måste man ändå göra nånting åt sitt liv, om man inte dör av sin äs, men det är nog värre att leva ett långt liv med den, för dte är en enda plåga.
Hur jobbigt och tufft det än är, så gör nånting åt det, bli frisk och glad! För du är värd att må bra.
Fly like a bird
Näringsdrycker
Vissa smaker är vidriga, men jag håller mej till choklad den toppar listan, sen är karamell och vanilj ganska okej, tycker jag. Jag tänkte iallafall ge er några förslag på vad man kan gör med n-dryckerna för att få lite variation :)
1. Lägg i n-dryckern i frysen i 1.5-2 timmar före du ska dricka den, skaka noga före och eventuellt efter en timme i frysen. Ät med en sked, det blir som glass/milkshake typ :)
2. Gör samma sak som första, lägg i frysen. Värm bär (hallon, blåbär och ev. banan) och lägg/häll lite av näringsdrycken på bären eller ät den till.
3. Häll n-drycken i en kopp och värm i mikron så det blir som varm choklad.
Vill tillägga att n-dryckerna innehåller väldigt mycket bra näringsämnen och att om man behöver gå upp i vikt är dom bra, jag vet att dte är svårt at tänka så, men jag försöker. Försök att se det som medicin.
-Om du hade cancer och var på väg att dö, skulle du inte ta din medicin då?
Jooo!
Anorexia är lika farligt som leukemi (cancer i blodet) och det säger väl allt!
Dessutom får man inte n-drycker om man inte behöver dom (dock tycker inte jag att jag behöver dom längre, menmen..)
Alla behöver olika beroende på hur mycket man rör sig och hur mycket man äter av annat.
Cause a girl like me
Just a little different from all the rest
Dagens visdomsord
Vi människor har en förmåga att inte uppskatta nånting förens vi förlorat det.
Tänk om vi förlorar vårt liv, kanske bli påkörda eller får cancer. Då har vi slösat så mycket tid på att må dåligt, när vi kunde gjort nånting bra för oss själva och vår omvärld istället.
Förut tänkte jag att inte någon, inte ens min familj, ingen, skulle bry sig om jag dör.
Dom kanske skulle gråta för att det ska se bra ut. Jag tänkte så på riktigt.
Och sorgligt nog har jag planerat vilka låtar jag ska ha på min begravning.
Eye of the tiger.
och kanske.. "jag ska måla hela världen lilla mamma" va den nu heter, dom sjunger så iaf.
Det vackraste.
Sjukt? Jaa!
Nu vet jag iaf bättre jag är säker på att många människor skulle gråta för att dom var ledsna för att dom brydde sig, för att dom kanske tyckte om mej. Jag vet att jag har ett värde nu, precis som du och alla andra.
Du är det finaste jag vet, Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som fåglarna,
som blommorna på marken.
Livet är inte lätt när det är svårt
Men livet är inte lätt när det är svårt..
Jag förstorar jämt upp allting, det är inte värsta grejen, men jag bryter ihop för små saker:(
Men det gäller att stå ut med smärtan och ångesten inte bryta den och ta ut allt på utsidan.. för då blir den lika stark nästa gång också.
Jag vet, jag vet! Men jag klarar det inte att stå emot.. inte nu.
Men jag vill inte leva så här längre.
Imorgon ska jag väga mej och jag är rädd. Det gör så ont, att dom inte förstår. Jag vill inte fuska mot mej själv längre men jag har inget val, snälla rädd mej, kom på vad jag håller på med.
Jag har klarat det ganska bra, när jag tränar känner jag att jag verkligen måste äta, för annars går det inte bra och jag bli besviken och arg på mej själv. Men annars..
Jag är rädd för mej själv.
Jag vet aldrig hur jag ska reagera.
Även om jag inte vill så kan jag ibland bara börja skrika och gråta, allt för att slippa äta. Men jag ska aldrig mer dra ut en tand (frivilligt) för att tjäna kalorier.
Jag går ut och går och går, tvångtvång försvinn!
Förlåt mej, men jag behövde verkligen skirva av mej lite.
Med fortsätt kämpa, livet är upp och ner, men då gäller det att inte ge upp.
Aldrig ge upp.
Det är ditt liv och det är du som ska leva det, gör det bästa av dina förutsättningar.
It's my life
Ditt val
Nu räcker det!
Jag ska börja skolan och jag vill inte gå om mer än ett år, det är tillräckligt slöseri med mitt liv. Jag vill kunna äta det jag vill när jag vill, slippa ångest och vara nöjd med mej själv. Jag vill inte behöva fundera varje dag i skolan på om jag ska äta, hur mycket jag ska äta och allt det är, för det plågar mej.
När skolan börjar ska jag verkligen försöka, jag ska äta som dom andra.. men dom har inte näringsdrycker :/ åh, nej men det ska gå.
Hoppas du också fattar vilkem tid du slösar på.... ja på vadå? Du mår knappast bra av ätstörningen och vad, snälla berätta för mej vad du får ut av den.
Din trygghet?
Bullshit!
Din vän?
Knappast.
Kontroll?
Mår du verkligen bra av den kontrollen?
Jag gör inte det.
Nån gång i sitt liv måste man ändå ta tag i allt, alla jobbiga händelser och alla problem. För det är inte ätstörningen som är problemet, utan "lösningen" på problemet. Kämpa dej fri nu och lev ett bättre liv, eller stanna kvar i ätstörningen och bli en av tanterna som springer upp för backarna med tunga ryggsäckar varje morgon och därtill äter minimalt.
Nej, ínnerst inne vet du vad som är rätt och vad du vill; bli lycklig och fri! Fight for it!
Enought is enought
Omgivningen för ätstörningsdrabbad person
Tänk dej att veta att hon håller på att ta ett långsamt smärtsamt självmord...
Tänk dej att din kära mamma inte är medveten om vad hon gör...
Tänk dej att hon gråter sig til sömns när hon inte tror att du ser...
Tänkt dej att dina vänner och din släkt ser det, alla utom hon ser...
Tänkt dej att din mamma tvångsmässigt övertränar när hon tror att du inte ser henne..
Tänk dej att hon pillar lite i maten så du ska tro att hon äter och sen går och spyr...
Vi vänder på det.
Tänk om hon ser dej på det sättet, nu behöver det här inet gälla precis dej eftersom det är ett exempel, men nån del kanske passar in.
Dom på utsidan som ser din ätstörning och är maktlösa, tänk hur dom känner när du ljuger och plågar dej själv.
Jag vill inte ge dej dåligt samvete för det här är inte helt och hållet ditt fel, dock kan bara du påverka hur ditt fortsatta liv kommer se ut.
Jag vill bara ge dej en tankeställare.
Du kan bli vad du vill, du kan göra vad du vill och ditt liv kan bli precis så som du vill forma det!
Du är målmedveten, du måste bara bestämma dej för att göra nånting bra av ditt enda liv, nånting som du mår bra av och trivs med.
Lycka till, jag tror på dej!
Välmående
Jag vill att du ska må bra.
Önskar man bara kunde bestämma att allt kunde bli bra NU. Det kan ta tid, men det går!
Ge aldrig upp, aldrig!
Jag lovar dej, jag är i helvetet, just nu, det är upp och ner. Men det här ska gå! Det ska bli bra!
Pappa sa att jag aldrig kommer bli normal, aldrig bli bra. (Han var arg, men ändå).
Jag struntar i dom som inte tror på mej (även om det gör ont) för innerst inne vill jag må bra, och jag var stark nog att sätta mig i denna situation vilket jag har varit i i flera år, så jag kommer också kunna klara att ta mej ifrån det här, till stor del iallafall.
Om man sätter ett barn längst uppe i ett träd kanske det är spännande samtidigt som skräckinjagande, det är lättaste att sitta kvar. Det är kämpigt att klättra ner och man är rädd för man kan ramla. Men om man sitter i trädet i en vecka eller mer, om man aldrig vågar släppa greppet och kämpa, så kommer man sitta där tills man dör.
Samma sak gäller med ätstörningar.
Våga.
Det handlar om att våga och ge sig själv en ärlig chans till ett bra liv.
Vi måste kämpa, det är vår framtid och våra liv det handlar om, ingen annans.
Vill tillägga att; Lycka kommer innefrån.
Ät för att du tycker om det, för att du förtjänar det, för att du vill känna lycka igen.After all you put me through
You'd think I'd despise you
But in the end
I wanna thank you 'cause you made that much stronger
Carpe diem
Jag har tänkt väldigt mycket.. och jag ha kommit fram till följande;
Jag tror att det bästa för att kroppen ska tillgodogöra sig alla näringsämnena och fungera väl är att äta en varierad kost. Där inkluderas kolhydrater, proteiner och fett i lagom mängd. För tonårstjejer innebär det ca 2200-2300 kcal per dag, mer om man är aktiv.
Vissa tar bort kolhydrater eller fett för att gå ner i vikt, vilket jag tror i längden blir farligt.
Jag undvek själv fett förut, men jag har kommit på.. haha, alltså alla fina former, typ brösten är ju uppbyggda av fettvävnader.
Kolhydrater hjälper oss att orka tänka och klara av skolan och viktigast av allt, att vara glad!
All mat har sin funktion och glöm inte bort att det mest naturliga man kan göra är att äta.
Om man inte vattnar blommor vissnar dom, om man inte tankar bilen går den inte framåt och det ät samma för oss om vi inet äter dör vi.
Ibland tittar jag på mina husdjur med avund, så fort jag ger dom mat slänger dom sig på den och käkar upp allt.
Varför bryr man sig? Dom är ju hungriga och tycker det är gott.
Jag vill också vara så, det skulle förenkla livet så otroligt mycket.
Jag vill inte ha hela mitt liv så här, åtminstonde en del av mig vill inte det. Och det är jag säker på att du inte heller vill. Tänk efter, innerst inne vill du väl vara fri, äta god mat när du är hungrig och äta precis vad du vill. Frihet!
Det är lika bra att ta tag i allt, direkt, för det blir desto jobbigare och värre desto längre man väntar.
Du klarar det, du är värd att må bra!
Carpe diem, fånga dagen
Lycka kan inte köpas för pengar
Köpa lycka för pengar?
Funkar inte! Jag hade min period när jag verkligen försökte köpa mej lycka.
Nya saker varje dag, wohoo! Nix.
Ett leende på läpparna för en sekund sen var sorgen, hatet och ångesten där och gnagde på mig igen.
Oavsett hur många fina saker och kläder jag köper så kommer dom aldrig betyda någonting för mitt eller ditt mående. En timme kanske blir räddad men sen da?
Det går inte till så, man måste finna sig själv, acceptera den man är, bearbeta allt jobbigt och släppa på kontrollen.
Det som har slagit mig är att många människor som är drabbade av ätstörningar är mode intresserade, såklart inte alla. (Ogillar när människor generaliserar!) Och det innebär inte heller att alla som är modeintresserade har ätstörningar. Det jag vill säga är att; modeindustrin påverkar oss om inte direkt, så indirekt.
Bilden vi ser på den RETUSCHERADE "perfekta" och "smala" modellen i tidningen, som kanske är ett pussel av massa människor, fastnar i vår hjärna. Tillslut tror vi att det är så man ska se ut, annars duger vi inte, och det är omänskligt!
Om ni intresserar er för mode, vilket är ett stort intresse för mej, komihåg att granska med kritiska ögon.
Jag tror att alla människor kan till viss del påverka hur deras liv ser ut, även om man såklart har olika förutsättningar. Du kan göra ditt liv till vad du vill.
Det finns ingen genväg, lycka kan inte köpas för pengar.
Money for nothing
Bort med tvång
Tvång.
Deciliter mått och vågen, två av mina värsta tvång.
Varför?
Varför blev det så?
Vad skulle hända om man släppte kontrollen?
Efter år med mitt dl mått så är det svårt att släppa det, eftersom det är en trygghet, jag litar inte på någon. Måttet ändras inte, det är konstant och mängden blir exakt. Vågen, har tidigare varit en slags trygghet.
Jag vill elda upp den! Slå sönder den! Kasta iväg den!! Den har förstört så mycket tid för mig! Jag ska aldrig mer mäta mitt "värde" med den, aldrig mer vara beroende av den!
Men samtidigt... är den en trygghet.
Jag hoppas komma ifrån dessa två hemskheter en vacker dag.
Men för tillfället kan jag inte det, pga. ätstörningsenheten.
Jag måste väga mej en gång i veckan och jag måste mäta upp flingor eller musli och sånt. Dom litar inte på mej, och det gör inte jag heller.
Men sen ska de bort från mitt liv.
Efter alla dessa år är jag trött på att inte kunna leva normalt, trött på att vara så precis och exakt. Varken du eller jag ska behöva gråta över några siffror en dum våg visar. Du är lika bra och lika mycket värd även om du väger lite mer eller mindre.
Huvudsaken är att man mår bra, det är de som gör oss till glada och positiva människor.
Don't need to hurt yourself
You are worth something more
Trygghet
När jag ska äta och mamma eller ätströningsenhetspersonalen inte tittar på, när det bara är jag och ana, så blir jag väldigt rädd ibland eftersom det är två viljor som sliter i mig från varsitt håll.
Sist när detta inträffade, satt jag där själv, men en näringsdryck och en stor tekaka med smör och pålägg. Jag var skräckslagen och började nästan gråta! Sen kom jag på ett knep som jag vill dela med mej av.
Jag föreställde jag mig att min kära vän jennifer satt bredvid mej, och tittade på mig. Jag skulle aldrig svika henne, om vi skulle äta tillsammans skulle jag inte slänga, maten eller fuska, nej jag skulle göra allt för att det skulle bli normalt och treligt. Så jag åt, jag åt hela och drack hela n-drycken..
Mitt tips är alltså att föreställa dig en person som betyder mycket för dej, som är trygg och ett stöd. Hon/han ser dig och du har inte hela ansvaret själv. Hjälp dej själv att få ett bättre liv, du är värd mer än det här!
Take care, kramar från mej !
Everything I do, I do it for you
Rabarberpaj
Jag har längtat, och längtat! Det var så länge sen jag åt rabarberpaj, säkert 2 år sen. Och igår kväll kände jag; nej, varför skulle jag inte kunna göra det?
Jag behöver gå upp i vikt, om jag ska kunna klara skolan och få träna. Jag kommer inte heller gå upp 10 kilo om ja äter sånt som jag tycker om.
Så idag gjorde jag min kära paj, och det var så gott!
Jag vill bara peppa er att äta det ni tycker om också, för ni är värda det och det kommer inte att hända någonting med er! Jag är lite svälld i magen, men va tusan, det går över!
Ångest är något ingen ska behöva ha över mat, för varje gång man utmanar det man är rädd för och får ångest så kommer ångesten bli svagare nästa gång.
Mitt nästa mål, som jag verkligen vill klara av, det är att äta våfflor.
Jag har även sagt i 2 år att, nästa födelsedag, då ska jag i alla fall äta tårta, då menar jag på min egen födelsedag. Och sen.. har jag inte vågat. Jag har ätit fruktsallad de senaste åren, jag kan minnas, sorgligt nog.
Våga och vinn!
Är det inte så man brukar säga?
Onödiga rädslor
Det finns så mycket jag är rädd för, men det är bara en bråkdel av vad jag fruktade förut.
Jag var sjukt rädd för att bli vuxen.
Att klara mej själv.
Att gå till banken.
Att säga och göra fel.
Att känna mej sämre än andra.
Att deklarera och betala räkningar.
Att förlora.
Att få dåliga betyg.
Att komma försent.
Att bli tjock.
Att gå upp i vikt.
Att helt enkelt inte duga och vara omtyckt, eftersom jag såg mej själv som endast en prestation.
Ja, listan kan göras hur lång som helst!
Det jag vill säga är att; jag är inte lika rädd för livet längre. Det finns så mycket onödiga saker man oroar sig för och är rädd för. Jag vill ta allt mer som det kommer mer.
Det finns fortfarande en rädsla för ovannämnda saker, men inte lika stark.
Jag vill leva ett behagligt liv, inte ett som är fyllt av stress och press, tvång och sorg. Ana bidrar till det, får min självkänsla att sjunka till botten. Anorexin kanske känns som en trygghet, men jag har insett att det är en falsk trygghet.
Ibland är jag förblindad och vill bara gå ner igen, försvinna, bli smal, men NEJ! Jag vet att jag inte blir värd mer och det är inte en sån trygghet och uppmärksamhet jag behöver, det skulle jag inte må bra av i längden. Inte du heller! För tillslut när du inte kan bekräfta dej själv att du är "sååå duktig" för att vågen bevisar för dej att du gått ner, eller du "lyckats äta mindre än igår" då finns du inte längre.
Det går inte att gå ner hur mycket som helst, för skelettet väger, benen väger, organen väger. När du kommer till den punkten (dvs om du inte redan är död), va ska du då göra?
När du inte lever för dom kickarna?
Det finns så mycket annat som kan bekräfta dej te.x. en sport.
Nej livet är så mycket mer än att försöka bli perfekt, tänk på hur mycket du missar. Det är inte värt det!
Jag har verkligen försökt skärpa mej nu, jag äter upp, jag ska sluta fuska med maten. Jag är trött på ätstörningsenheten jag vill bli fri. Även om jag gråter och skriker inombords ibland när jag ser maten och känner hur mätt jag redan är så vet jag att det inte finns någon annan utväg, varken för dej eller för mej.
Jag vill inte missa ett år till av skolan, det är nog det som mest ger mej styrka. Önskar jag slapp vara så rädd bara, önskar jag kommer klara av att äta i skolan, jag vill! Jag kan inte börja om från början och sabba allt. Nej, det ska gå! Du klarar det också!
Work It
Make It
Do It
Makes Us
Harder
Better
Faster
Stronger
