Survive ana

En gång i tiden funderade jag inte över mängden mat, onyttigt/nyttigt, fett och kalorier....
En gång i tiden fick jag inte ångest över mat...
En gång i tiden tänkte jag inte på min vikt...
En gång i tiden tittade jag inte på när mina vänner åt...
En gång i tiden var jag inte så kroppsfixerad....

Jag kan nog tyvärr inte påstå att jag mått bra, en gång i tiden, för det har funnits andra problemas..
Men de här problemen,ätstörningar, är inte ovanliga, och det är så jävla hemskt! Jag vill inte att det ska vara fler som går igenom samma sak som jag.
Men jag vill säga att; DET BEHÖVER INTE VARA SÅ HÄR! Du bestämmer över ditt liv!



-Kommer ni ihåg hur jag liknade ätstörningar med cancer i mitt förra inlägg?
Om du hade cancer på riktigt, skulle du inte göra allt som stod i din makt för att bli frisk, för att överleva? Äta mediciner, stråla, ta cellgifter Allt!
Har jag fel?
Mat, är medicinen mot ätstörningar.. jag vet att de är jobbigt, men de är den enda vägen! Mat ev näringsdrycker mm, är en förutsätning för att man ska kunna må bra i framtiden! Ett första steg!
Kämpa! Du kämpar för ditt liv, för att överleva!


Hold on, be strong